Rättvisan och status: En insikt från vägen
Publicerad januari 5, 2026
Publicerad januari 5, 2026
Det är en grundläggande princip att alla ska behandlas lika inför lagen. Även om detta är en vacker tanke, är det inte alltid realistiskt. Låt mig ge en konkret illustration: Tänk dig fyra poliser i civilbil som följer en äldre dam i en elbil under en lång sträcka, för att säkerställa att hon inte överskrider hastighetsgränsen.
Det handlar om min egen upplevelse. Under valrörelsen besökte jag firandet av Gottsunda Centrum, ett område där jag växt upp, och körde en orange Lamborghini Huracán Spyder. Jag fick en bra parkeringsplats nära scenen.
Snart samlades ungdomar runt min bil, intresserade av att ta bilder och prata. Jag kände till några av dem och visste att de var involverade i tveksamma aktiviteter.
Några var barn till gamla vänner som inte längre finns med oss, vilket ledde till längre samtal. Jag upplevde att vissa av poliserna på plats inte uppskattade min interaktion med ungdomarna. Efter några timmar var det dags att åka hem till Norrtälje.
Jag märkte att en civilbil följde efter mig, men jag tänkte inte mycket på det. Jag höll hastighetsbegränsningen under hela min resa till Uppsala och stannade till för en korv på Circle K i Knivsta. När jag fortsatte mot Norrtälje, hamnade jag bakom en hyrlastbil som körde långsamt.
Vid en raksträcka, som en gång var tänkt för landningar av flygplan och där ungdomar ibland kör gatracing, valde jag att köra om.
”Uppenbart att de kört efter mig i cirka tre mil i väntan på att jag ska köra för fort någon gång”, säger jag till mig själv.
Jag märkte att två bilar följde efter mig, men förväntade mig inte att det skulle vara polisen. Klockan var nästan 21.00, det var lite trafik och jag befann mig på en bred väg. Det visade sig vara en dålig planering, då en hastighetskamera lurade strax efter omkörningen.
Precis när jag hade sänkt hastigheten till 80 km/h tändes blåljusen. En civilbil stannade snävt framför mig, och jag fick bromsa hårt för att undvika en kollision, medan den andra bilen stannade mycket nära min bakre kofångare. Polisen utbrast, ”Ut ur bilen. Tror du inte lagen gäller dig för att du är känd och har dyr bil?”, säger den första polisen.
Det följde en rad kontroller och frågor angående narkotika och min vistelse i Gottsunda.
”Uppenbart att de kört efter mig i cirka tre mil i väntan på att jag skulle köra för fort någon gång”, säger jag återigen.
Detta var första gången jag blivit illa bemött av polisen utan faktisk överträdelse, förutom att jag senare körde för fort.
”Är ni alltid ute och jagar fortkörare med två bilar och fyra poliser?”, frågade jag.
”Här är det vi som ställer frågorna, lagen är lika för alla, även om du inte tycks tro det”, säger den tredje polisen.
Jag erkände att han hade rätt. Jag blev av med körkortet i sex månader, vilket kändes rimligt. Min slutsats är att hastighetsöverträdelse bestraffas, men det är också viktigt att förstå att lagen inte alltid tillämpas lika.
Jag har respekt för poliser och anser att de ska ha stöd, bättre löner och fler resurser för att bekämpa brott. Men det står klart att inte alla passar för yrket. Tre av dessa fyra poliser var exempel på det.