Toyota GR Supra A90 Final Edition: En avskedsmodell för entusiaster

Produktionslinjen för den femte generationens GR Supra avslutas 2026. Med titeln Final Edition markerar A90 den sista modellen i denna serie, som stoltserar med att vara en ”version to end all versions”. Toyota har finjusterat varje aspekt av bilen.

Vi har testat Final Edition och haft möjlighet att jämföra den med både Lightweight Evo och standardversionen. Skillnaderna är mer betydande än vad man först kan tro.

Den japanska noggrannheten framträder tydligt bakom ratten. Teknologin och arbetsmoralen i varje detalj är påtaglig. Hur märks det i körningen? Det är dags att sätta sig bakom ratten.

Backspegeln är något stor och kan skymma sikten för längre förare. Filosofin bakom bilen säkerställer kvalitet: det är som en urmakare som noggrant smörjer varje del, vilket skapar en förtroendefull och stolt ägarupplevelse.

En djupgående analys av filosofin visar att mycket omtanke har lagts på A90 Final Edition. Exempelvis bidrar ett centimeter tjockt tvärstag i aluminium till ökad styvhet i chassit.

Oljetråget har också omarbetats för att bättre hantera G-krafter under intensiv körning. Bakdiffen har en ny konstruktion som förbättrar kylningen, och bromsslangarna är stålomspunna för ökad hållbarhet.

Vid körning på bana med standardversionen av GR Supra blev jag initialt orolig över känslan av att bilen var ”lös och slapp”. Den unika designen med Toyota Gazoo Racing på fälgarna gör det tydligt att A90 Final Edition är en specialversion.

Den manuella växelspaken med H-mönster ger en nostalgisk känsla. Det tar dock inte lång tid att anpassa sig, och det blir klart att detta är precis vad Toyota avser med Supra. Bakhjulsdriften gör att bilen ibland understyr.

I jämförelse med bilar som Lotus Emira och Porsche GT3 representerar Supra en annan aspekt av trackday-körning. Det är en kultur av drifting och motorsport, där jag knappt har rört vid ytan av upplevelsen.

Trots att ingen frågade om ”Race for pinks?” när jag klev ur bilen, fortsätter körglädjen att vara påtaglig. Den manuella lådan förbättrar upplevelsen, även om det är lätt att missa växlar i hastighet.

Efter att ha testat Lightweight Evo, som Toyota påstår är mer exakt i kurvor och har en förbättrad väghållning, märker jag att körupplevelsen är mer förutsägbar.

Det finns fler detaljer som dyker upp efter att ha kört längre. Jag noterar backspeglarna som skymmer sikten, vilket kan vara ett problem för längre förare.

Körpositionen kan justeras effektivt, men jag saknar elektrisk justering av stolen. Vikten av dörrarna ger en lätt känsla, vilket är tilltalande.

Den raksexade motorn på drygt tre liter har blivit optimerad för bättre luftflöde och prestanda. Med dessa förbättringar är A90 Final Edition utan tvekan den mest balanserade bilen i denna trio.

Med en telefonhållare som håller GPS:en på plats, blir den tekniska utformningen av bilen tydlig. Toyotas filosofi av utveckling, tävling och reparation är fascinerande.

Skulle jag överväga att köpa bilen? Troligtvis skulle jag inte se den som lika ”vässad” som Porsches men den erbjuder mer dramatik och spänning.

Trots att konkurrensen är tuff, lämnar A90 Final Edition ett stort leende efter varje körpass. Tyvärr är alla fyra exemplaren som tilldelats Sverige redan sålda. Kanske får det bli en Lightweight Evo istället.

TEKNISK INFO: Drivlina: Rak sexa, 2 998 cm³, 435 hk och 570 Nm vid 4 500 RPM. Sexstegad manuell växellåda. Bakhjulsdrift. Karossmått: L/b/h 4 379/1 867/1 276 mm. Axelavstånd 2 470 mm. Bagageutrymme 250 liter. Bränsletank 52 liter. Tjänstevikt 1 520 kg. Prestanda: 0–100 km/h 4,3 sek. Toppfart 275 km/h. Bränsleförbrukning 9,0l/100 km (WLTP). Pris: 1 585 000 kronor. Slutsåld.